Sista dagarna med gänget
Fredagen började vi dagen med att cykla på järnvägen. Vi cyklade på en grusväg med stora stenar i tunnlar och över broar. Så efter två timmars cykling med några sträckta ljumskar och ett antal blödande skrubbsår var vi framme. (Jag och Pierre klarade oss utan skador och det var inte så farligt som de låter)
Vi satte oss i bussen körde 6 timmar till Christchurch nästa dag åkte vi vidare till Picton och tog färjan till Wellington. Så igår var sista kvällen med gänget, lite sorgligt samtidigt som vi börjar se fram emot Australien nu. Tyskarna börjar urarta lite med att byta sovrum lite väl ofta så det kanske är lika bra att gruppresan snart är över =)
Det har vart en toppen grupp att vart med i 20 dagar. Alla är väldigt lugna och respektfulla, så det har gått väldigt bra.
/Josefin
Här är några stjärnor:
Nicole: Klanens miniguide som svarar på alla frågor även de ställda till andra. Hon är en resesäljare från Schweiz med ett ständigt smil på läpparna. Hon påminde oss länge om någon och tillsist kom vi på vem det var Elin Harrysson. Henne kommer vi sakna mest!
Anders: En enrgifull och rolig dansk elektriker som gillar sport och öl. Vi hade ganska lik humor och kom väldigt bra överens så allt som allt en roligt kille!
Chris: Killen som gjorde vår dag varje dag (jossans favvo) de flesta skratt kom från skadeglädje men han skrattade med oss så det var en snäll rolig typ. Han lyckades med det mesta magplask, klumpigt bungyhopp och löjligtrolig video från skydive. Just nu haltar han fram och han är nog rätt nöjd att resan är över efter ett olyckligt fall med cykeln. En snäll kille som lever upp till ordet underbar.
Rupert: En tysk ”michel Jackson” med speedos. Om han inte begav sig ut på vandringsfärd så dansade han loss på dansgolvet. Dansade så hårt att de andra 30 personerna som dansade lämnade mer än gärna dansgolvet.
Carrie-Ann: En rultig men mycket glad sjuksköterska från England. Hon är den som gör kvällen på puben.
Shannon: Ännu en GI Jane från Canada. Den här lilla tjejen är inte längre än 1.53 men tuffare än många andra. Stor dos humor och ett härligt skratt.
Då närmar man sig slutet på denna otroliga resa som pågått i 20 dagar men det känns som vi åkte igår.
Vi har ju som ni redan kanske vet gjort allt från att vandrat i glaciärer till badat i fjordar och adrenalinpumpande Skydive/Bungyjump till en dag på en gård. Det har allt som allt vart en riktigt bra tur och tro det eller ej vi har ju vart med ca 20 personer dygnet runt i 20 dagar utan att direkt tröttnat på dem.
Jag personligen trodde vi skulle spy på dem mot slutet men vi har fortfarande roligt.
Det känns lite jobbigt att se att julpyntet börjar komma upp smygande utan kyla och snö.
Så imorgon börjar ett nytt äventyr med ett nytt land (Australien) där vi ska träffa Brad&Lily som vi lärde känna på Inkaleden det ska bli roligt och bra att få en privat guidad tur i Sydney och sedan står ju surfcamp på tur ska bli en ny utmaning :)
/Pierre
How, how, finns det några snälla barn på andra sidan jorden?
SvaraRaderaJa, snart är det jul, och alla har brått, å Eva
ho ränner precis som ett skott! (Julbrådska)
Det är jobbigt i kören, så här före jul. Alla
texter och nötter har blivit så små och suddiga,
så jag måste skriva om hela (ski) förlåt,alltihop
Ja, älgjakten är över för gott för min del, Igår
var det kalvjakt, men jag kände en begynnande förkylning, så jag tittade TV istället.
Det har pratats på TV om explosion i en kolgruva
därborta på andra sidan globen. När ni var i Syd-
amerika hände samma sak där! Finns det några gru-
vor i Australien, så sänd en varning innan ni re-
ser dit!
Ni är ena baddare på att skriva reportage. Kanske
är det lika bra ni fortsätter i den genren även efter den här trippen!?...
Må så gott och minimera riskerna i fortsättningen
Hälningar Rolle!